Inga ord räcker till.

Det som har hänt i Smedjebacken idag, är ofattbart. När jag läste om nyheten, hoppade hjärtat upp i halsen och paniken infann sig i hela kroppen. Två brandmän döda, och tre skadade. Tanken på att någon av dessa kunde ha varit min egen pappa, fick min kropp att vilja vända sig ut och in.

Trots att jag vet att pappa inte åker på utryckningar på samma sätt som de i olyckan, så var jag tvungen att försäkra mig om att han inte var med. Tårarna gjorde sina uppgivna försök innan mamma svarade, men så fort hon svarade, så förstod jag att det var lugnt. Min pappa var inte med.

I ett samhälle med så få invånare som Smedjebacken har, är en sådan sak som denna, enorm. Mina tankar ikväll går till de anhöriga, som mist sina kära i en fruktansvärd olycka. Må de vila i fridfullhetens ljus.

Tacksamhetens lilja går till himlen, för att jag fick behålla min älskade pappa i livet.

Må bra-vecka.

Den här veckan är jag inriktad på att må bra. Igår låg jag och gjorde en mindmap över saker som får mig att må bra, och ska försöka leva så som jag önskar. Göra saker som jag mår bra utav. 

Det är så lätt att vi glömmer att ta hand om oss själva, men det är ju så knäppt! Det borde vara en självklarhet att ta hand om sig själv. Mer om må bra-veckan imorgon. Nu ska här nattas i tid!

Dessa två pepparkvarnar hittades på Myrornarna i lördags för endast 50kr! Fynd!

Back to normal.

Nu får det vara nog med att inte ha tid eller orka. Jag är trött på att inte riktigt ta hand om mig själv, nu är det dags för förändringar. Dags för planering.

-Det första jag ska återinföra är "15 minuter om dagen". Sjukt bra grej som funkar hemma hos fröken Carlsson.
-Det andra handlar om träning. Jag har ett projektarbete i skolan som går ut på att jag ska springa en mil den 29aug. Jag måste få rutin och ska lägga upp ett träningsschema nästa gång jag är på gymmet.
-Det tredje handlar om mat. Hör ihop med träning, ska jag förbättra mina resultat så måste jag börja skärpa mig. De sista månaderna har jag struntat fullständigt i vad jag har stoppat i mig. Nu får det banne mig vara nog.

Dagens 15 minuter får bli att rensa upp i hallen. Kanske dags att lägga bort vinterjackan?

Nu kör vi!

Före dagens 15.

Bra dag.

Bara tanken är fantastisk. Befriande.

Jag vet inte om jag har berättat om svängarna kring min jakt efter ny läkare här i Västerås, men det har i alla fall varit en resa utan framgång. Varken öppenpsyk eller vårdcentralen har varit sugna på att ta hand om mig. Så, i måndags smsade (jag har kanske världens bästa läkare?) jag min läkare i sthlm och berättade om läget och om min fundering kring min medicinering. 

Han ringde upp mig idag, precis innan min körövning med Voces, och vi pratade om läget och om min önskan om att testa att leva ett liv utan medicin. Han litade på mig och sa att vi skulle testa att köra på mitt spår. 

Jag ska förhoppningsvis snart bli helt medicinfri. 

Lycka.